Det var en lagom varm början på en lagom mulen dag på förskolan. Klockan var åtta och det var fri lek utomhus framtill det var dags för utflykt. Jag har aldrig sett Jack på en cykel förr; hans ben var så starka att han orkade paddla med mig sittande där bak.
Vi åkte inte långt. Gården låg precis mellan Annelöv och mormor och morfars hus i Södra Möinge. Fåren hälsade oss nyfiket välkomna när vi körde in på landsvägen som ledde upp till gården.
Fåren intog ett blygsamt tillstånd när de såg hur många vi var som ville titta och hälsa. Havremuta lockade dem dock. Ett av fåren klättrade upp i knäet på ett par av Jacks vänner; Jack kände mer oro över att vi var inhägnade och inte kunde komma loss. Vi tittade på fårens sommarhus. Så klart var det saltstenen som var det mest intressanta – för barnen att slicka och för oss vuxna att hålla dem borta från.
Efter fruktstunden fick barnen titta på bondens traktorer och maskiner. När det var Jacks tur att sitta i traktorn började han trycka på knapparna direkt och alla lysen tändes. Det var världens nöjdaste pojke som lämnade traktorn någon minut senare.
Grillad korv och trapphopp. Givetvis var man bäst om man hoppade högst och längst. Jack hoppade från det högsta steget. En regel sattes upp av fröken: man fick bara hoppa från tredje steget.
Väl tillbaka på förskolan igen fortskred eftermiddagen fort. Kull, mellanmål, sagostund och en sista spurt i lagomvädret. Sedan var det dags att åka hem.
Jack var så stolt över sina prestationer och även jag; Jack är en upptäckare utan rädsla och det hoppas jag att han förblir. Jag måste hitta ett sätt att låta dig få utrymme till att få vara och bli den du är och har potential för att bli.
Bilder snart.
